WBS Wikens Båtselskap

Efter att ha seglat IMM 2009 i Köpenhamn var det dags för hemsegling till den temporära hemmahamnen i Viken. Med en västlig vind på mellan 8 och 11 m/s gick det undan med toppar på över 16 knop i det smulna vattnet längs den danska kusten. Efter Helsingör gick det dock lite långsammare i den allt grövre sjön. Men i Viken var vi efter 3 timmars seglats.

Hur kunde det gå så snabbt? 10 timmar är väl mer normalt för en normal segelbåt. Nu seglade vi inte en vanlig kölbåt utan den blyfria trimaranen Liv, en Seaon 96. Det vill säga det gula vidunder som låg ute på piren några dagar i veckan 20 – 23 juli. Båten ägs av Anders Lindskog, uppvuxen i Viken, och med sin grundläggande optimistskolning i VOK.

Seaon 96 är en 9,6 m lång trimaran, som med sidoskroven utfällda är 7,35 m bred. Med infällda sidoskrov mäter bredden cirka 3 m och båten får därför plats på en vanlig kajplats. I mittenskrovet finns sex kojplatser, pentry, vask och toalett, som i en vanlig kölbåt. Båten är helt byggd i kolfiber och väger därför segelklar cirka 1 800 kg. Även den 14 m höga masten och seglen är av kolfiber.

Mitt seglingsäventyr med Liv startade en dimmig morgon i dess hemmahamn Gressvik vid Fredrikstad i södra Norge, när vi för motor letade oss ut i Oslo-fjorden längs älven Glomma. Genom att i den täta dimman följa bergväggen längs Glommas norra strand på ett avstånd av 10 till 15 m kunde vi nå ut till lite mindre dimmiga vatten. Snurran fick jobba vidare i det fortfarande vindstilla vädret genom dyningen med 2 till 3 m höga vågor. Med på turen var Anders och hans fru Eva samt göteborgaren Niklas Lundin och jag.

Vid Koster kom det lite vind så att vi kunde segla. Den sydliga riktningen gjorde att det blev kryss ner genom nästan hela Bohuslän. Vi höll oss därför mest i den yttre farleden och utomskärs. Man förundras över alla segelbåtar som går för motor – även när vinden kommer in akterifrån! Från tvärs Hållö kunde vi sträcka söderöver.

När Niklas och jag tog över rodret från Anders och Eva strax söder om Trubaduren vid tvåtiden på natten hade den sydvästliga vinden ökat. Sjön blev grövre men med ett rev gick det snabbt söderöver. Om än ganska blött. Är det inte fartsprut så är det sprutsjöar. Det blev en härlig nattsegling med Oslo-båten som riktmärke ned mot Fladen. Utanför Nidingen hade vinden ökat mer så vi bedömde att det krävdes ytterligare ett rev eller stormfock. Det blev stormfock och så kom regnet. Vi konstaterade att havsvattnet var varmare än regnet när det sökte sig in under kragen.

Efter 28 timmars non-stop-seglats kunde vi slöra norrut in i Varbergs hamn. Alla ganska våta och möra. Det blev ju inte så mycket sömn det senaste dygnet. Jag mönstrade av och Mikael, min svärson tog över.

När det var dags för dem att sticka så kom det ett kraftigt överfallsväder med mycket hårda vindstötar varför det blev läns in till Träslövsläge och ännu en sömnstörd natt. Det var nämligen avslutningsfest för IF seglarnas SM, och de hade otur att ligga bredvid de nya svenska mästarna som var extra glada, extra länge.

Seglingen mot Viken gick sen snabbt och med lagom vindar. Enda problemet var att ett av sticksvärden fått en spricka och fyllts med vatten. Ett nytt skickades från Stockholm och Anders fick några dagars jobb med att flytta över svärdets beslag.

På torsdagen var det dags för avfärd mot IMM 2009 i Köpenhamn, som står för International Multihull Meeting och hålls vartanat år. Båtarna låg på insidan av Langelinje med Oslo-båten på andra sidan hamnbassängen. Om två år blir Stockholm värd för IMM 2011.

Vi låg granne med Oslo-båten i hamnbassängen innanför Langelinje-kajen där kryssningsfartygen kom och gick.

I år deltog drygt 100 båtar – katamaraner och trimaraner av varierande design. Många var udda hemmabyggen, andra var "enfamiljsvillor med groggverandor". Alla var inte med på helgens kappseglingar utan ägnade sig åt båtsnack och konstruktionsdiskussioner. Det var ett ständigt rännande av seglare som ville kolla in olika detaljer. Med på IMM var förutom svenska och danska båtar även deltagare från Tyskland, Nederländerna, Norge och Finland.

Det deltog en del udda flerskrovsbåtar i årets IMM. Som detta polynesien-inspirerade finska självbygge. Istället för att slå som vanligt på kryssen med denna katamaran, så byter man färdriktning i slaget.

Första kappseglingen gick från Lynetten utanför Köpenhamns hamn, Ven om babord och Pinhättan om styrbord mot målet vid Lynetten. Distans cirka 30 sjömil. Vi hade den snabbaste seglade tiden av båtarna i de tre klasserna.

Anders styr Liv från IMM:s kajplatser på insidan av Langelinje på väg ut till start i första kappseglingen.

Nästa seglats var två varv runt Middelgrund och en boj in under land. Även i denna segling hade vi snabbaste seglad tid. Vid sammanräkning av de två tävlingarnas korrigerade tider visade det sig att Anders med besättning stod som totalsegrare med båten Liv.

Anders och Eva studerar sina fina förstapriser. Bl a en danskdesignad termoskanna och ett presentkort på 1 200 DKK hos Kronborg Marin i Helsingör.

Sen var det dags för hemsegling med två rev i storen. Det gick verkligen undan i sjölä av Själlands kust i den friska och byiga västliga vinden. Toppfarten var 16,4 knop. På Disken strax söder om Helsingör skiftade vi från fock till stormfock för att vara förberedda för den grövre sjön i norra Öresund. Det var en verkningsfullt segelbyte och vi fick en god gång genom den grova sjön och kunde förtöja i Viken efter tre timmars seglats.

När detta skrivs är Anders och Niklas på väg norrut med fruar och fyra små barn. En Seaon är inte bara en kappseglare utan fungerar också som familjebåt.

Det var en intressant erfarenhet att segla trimaran. Det går undan och ger en fantastisk fartkänsla. Väl i klass med planande jollar. Gången är delvis lite stötig men de stora vågorna seglar hon över på ett mjukt och följsamt sätt. Visserligen är det häftigt med fart – men jag föredrar nog ändå det lite lungnare tempot som en trygg kölbåt ger, så att man får tid att njuta av seglatsen.